Matte har aldrig varit mitt starka ämne, tvärtom. Men nu håller det rent på gå åt helvete, och jag menar det.

Förra året klarade jag proven iallafall. Läraren vi hade då var väl inte heller nån höjdare, men jag förstod litegrann iallafall. Men nu..

För det första kommer jag inte överens med läraren. Alls.  Har måstat gå ut ur klassrummet för att samla mig några gånger då jag blivit jävlat gudförbannad. Man får knappt någon hjälp och får man väl det förstår man inte, och gör man inte de blir hon irriterad. Å då brinn he av, då bli ja gaaalen.

Sedan vi fortsatte på kursen i höstas (ja, vi började matte a hösten i ettan och nu, ett och ett halvt år senare har vi ett och ett halvt kapitel kvar) har jag skrivit på FEM sidor i räknehäftet. FEM!! Kanske egentligen tre med tanke på hur mycket jag klottrar för att fördriva tid.

Idag började vi med Pythagoras kladdiga äckliga jävla sats och hans storebror, jävulen, hypotenusan.

Jag sa att jag inte fattade ett jävla skit, och vad får jag till svar? "jamen det gör ingenting, sålänge du skriver".

Vi har prov om några veckor och då ska jag även göra det jag inte klarade på förra provet..

Jag behöver hjälp, nu ringer jag fan polia.