"Hunden är människans bästa vän".

Jo, faktiskt. Fastän det är ett väl använt och söndernött uttryck så är det så jävla sant. Många kommer inte att förstå vad jag menar, och det är synd.

Men iallafall, min hund råkar vara den mest underbara som finns :3

När jag har varit på skolan SKA hon gå ut minst en halvtimme före bussen kommer. Då ligger hon på bron och väntar, oavsett väder. När bussen väl kommer blir hon hur glad som helst, springer mot mig och skäller av glädje. Det värmer, oavsett hur bra eller dålig dagen har varit.

Hon har inte så höga krav heller. Har hon bara kallt vatten, mat två gånger om dagen och någon som ligger i soffan och kliar henne bakom öronen så är hon nöjd. Sen skadar det ju inte om pappa ska nånstans så hon får åka bil, haha.

När jag var mindre och kompisar hade sovit över under helgen lät jag alltid madrassen ligga kvar minst en vecka, med lakan och allt. Det finns fan inget mysigare än att sova med en varm och lurvig hund! Synd att hon inte får vara i sängen, då blir morsan galen.

Jag skulle kunna skriva så mycket mer, men det skulle bli fler sidor än bibeln.

Som jag har sagt så var jag ju i Abborträsk på nyårsafton och for hem dagen efter.

När vi hade lagt oss började jag tänka på henne. Det kändes så tomt. Ingen hund som tassade omkring och sörplade ur vattenskålen eller gnyr i sömnen.
Jag fortsatte tänka, och saknade henne så det gjorde ont.

Ibland kommer jag in på den hemska tanken på hur det kommer att bli när hon inte finns längre. Nog för att det är minst fyra - fem år kvar, men ändå.

Att aldrig nånsin få den där värmande blicken igen, aldrig mer höra henne gå runt i huset, att aldrig mer få sitta brevid henne och bara tänka, att aldrig mer få se den ivrigt viftande svansen, att aldrig mer få känna hennes lukt..
Den stora tomheten hon skulle lämna efter sig.

Usch, nu rinner tårarna och jag hoppas att den dagen aldrig kommer..

Mixi, jag älskar dig   

 

ådii

3 januari 2010 13:22

Nu klämde jag också en tår och började tänka på när det är dags för mina små.. Huva..

 

cecilia åhman

3 januari 2010 21:35

Upplevt det några gånger nu. Blir värre för varje gång och tro aldrig att det går att förbereda sig om djuret är sjuk el. dyl. för det går inte!!
Hälsa Mixan från mej.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tiden går, och jag inte med den. Har under de senaste dagarna haft världens underligaste åldersnojja. Tonåren gick så jäävla fort, inte känns det som att det var hela sju år sen jag var 13! Tycker det var nyss jag började gymasiet, men det är nästan ...

Yees, i fredags packade jag och Franziska ihop i min lilla pärla och styrde mot Piteå, daamn vad jag älskar roadtrips alltså! Väl frammme i stan handlade vi grejs till middagen och for sen tillbaka mot Öjebyn. På kvällen blev det en hel del bus, ha...

Japp, here I am, 19 bast och Sven-Ingvars-diggare. Baserat på min vanliga musiksmak kan jag ju säga att det är är "lite" av en utstickare. Haha nämen, i bilen påväg till och från Kiruna ville Elsa höra den här låten. Ha nu i åtanke att vi avverkade...

Drog iväg till Kiruna med Ådii, Tomas, Diana och småflickorna i helgen för att fara på Majas dop, vilket var super! Bildbombar väl lite då     Mina favoritflickor!     Alla syskonbarnen samlade :) (snygg Ellan blev i Kerstins glasögon) ...

   Tack för elva fina år, älskade vännen. Hjärtat blöder och tårarna rinner, men jag vet att du har det bättre där du är nu.. Åh vad jag saknar dig, mitt lilla hjärta     ...