Fy fan så halkigt det är! Det enda gården verkar bestå av just nu är is. Halkig is.

Måste ha sett väldigt intressant ut när jag hoppade av bussen och gick in.. Är glad att ingen såg mig :]

Ska städa sen.. Den här gången menar jag det. Brukar vara duktig på att säga att jag ska, sen händer aldrig nåt.

Sen ska jag plugga också.. Suck.

Har haft en skum huvudvärk hela dagen, tror jag går runt och spänner axlarna och nacken, av nån dum anledningen.

Det finns säkert en hel del knutar och annat mys där, massage nån?  :D
Kanske ska lägga mig på spikmattan sen ikväll.. Jofan.

Livet är en dans på rosor, men det är en dans med svåra steg..

Måste vara den smidigaste människan som finns.. Skulle ta ner batterier till kameran från övre hyllan på databordet. Vanliga laddningsbara batterier.

Och såklart så tappar jag ett av dom rakt ner i tekoppen, som jag trodde var tom. Men nej, det fanns en liten slurk kvar. Hahahaha, så jävla klantigt.

Nåja, man måste lyckas med allt.

Ska borsta tänderna åde nu, sen försöka sova.

Skulle verkligen behöva städa, men orkar fan inte. Har varit äckligt trött hela dagen, mer än igår.

Sömnproblem och för mycket tankar, ja. Men vad fan.

Vet att jag måste plugga, det är hur mycket prov och annat som helst efter praoen. ÅH, fy fan så jobbigt..

Folk kanske tror att man hinner "vila" på höstlovet, men så är det absolut inte. Man bara glömmer att tänka på allt vad skolan heter, och sista dagen på lovet kommer verkligheten som ett brev på posten.

Hur fan ska jag orka tre och drygt ett halvt år till? -.-

Har lite att blogga om, har inte hänt så mycket idag.

Har varit på praoen och druckit kaffe mer eller mindre. Nämen, nog har jag gjort annat också. Det är ju typ ett ålderdomshem, och dom vilar ganska mycket så de blir en hel del småraster.

Det är kul, men jag tycker så jävla synd om de som inte kan göra nåt, som bara ligger och skriker för att de har ont.

Är livet verkligen värt att leva då?

Helvete så halkigt det är! Det var jävligt spännande att gå till brevlådan och vänta på bussen, gled som fan på den minimala lilla nerförsbacken.

Så jag gick inte på skolan och åt, tänkte att ingen skulle få de nöjet att se mig halka ihjäl mig.

Nu ska jag göra nå vettigt.

Jag har huvudvärk.

Jag är är hungrig.

Jag måste ta slemlösande.

Det rinner ur ögonen.

Jag är på kasst humör.

Jag vill bort.

.. Eller kanske avskärma mig från livet ett tag. Slänga telefonen åt helvete, dra ut sladden till datorn, dissa hemtelefonen och trycka under täcket i några veckor. Fast det kändes onödigt.

Jag hoppas att jag inte går ner i nån sån där jävla svacka igen, det behövs verkligen inte.

Ska äta nåt nu, sen försöka sova.

Hur det nu ska gå, det har aldrig varit så svårt att sova som igår, när jag sov ensam för första gången på en vecka.

Och nu skulle nån behövas.

Kan inte beskriva med ord hur trevligt det var i Luleå.

Fast ja, kinarestaurangsaken kanske inte var så värst nice, men annars så. Blev inte så mycket till sömn direkt, utom natten till söndag när jag sov typ elva timmar. Fast det var det fan värt :)

Jag har sagt det förr men måste säga det igen - TACK Larsson, mitt hår blev trolligt :3

Jag vill fan inte det här, komma hem till samma vardag som förr. Eller ja, nästan iallafall, har ju prao nu så jag slipper skolan.

Men likförbannat är det en jävla massa plugg som måste göras, rummet måste städas och ja .. Känns som att samma saker händer hela tiden, jag bara ser allt rinna iväg.

Luleå var minst sagt bra, har lyckats hålla undan alla dåliga tankar under den tiden. Eller rättare sagt, luleåfolket var bra som fan. Och jag vill tillbaka dit, nu.

Nu när allt är som vanligt igen kommer tankarna krypande.

Som vanligt.

Fan vad skönt det var att komma hem igår! Borta bra men hemma bäst, ohja. Det går inte att beskriva hur härligt att komma från ett blåsigt och fuktigt Stockholm till minusgrader och snö som knarrar under skorna här hemma.

Så underbart.

Hade kul som fan där iallafall.

Vi kom hem vid åtta nån gång igår, åt middag och sen for jag och pappa till kyrkogården och tände ett ljus på farmors grav, det var precis ett år sedan hon dog. Det enda jag minns av den dagen, tisdag 28 oktober 2008, är att jag for till sjukan och satt vid hennes säng, tillsammans med mamma, pappa och hans bröder. Först då förstod jag på riktigt att min underbara farmor inte hade så långt kvar alls. Hade vägrat inse det tidigare.

När hon drog sitt sista andetag satt vi kvar en stund och lät tårarna flöda. Sjuksköterskor kom in och började prata om nån minnesstund eller nåt. Jag mumlade nånting om jag jag skulle hem, drog på mig jackan och ringde till Gunnar, som hämtade mig. Medans jag väntade ringde jag till Karro.

Sen kommer jag inte ihåg nåt.

Farmor, du är saknad <3

Ska packa ner det sista nu, sen drar jag till Luleå.

Haha, härligt trött jag kommer att vara på söndag (y)

Så det blir taskig uppdatering igen :}

Inte fan trodde jag att man kunde få såhär ont i fötterna bara av att gå lite, men helvete å.

Blev väl några mil igår, inne på affärer och alla dessa jävla kullerstensgator. Haha, men det var det värt.

Nu känns det som att jag har träningsvärk i fötterna.. Jag rekomenderar inte converse att vandra runt i xD

Åkte tunnelbana för första gången i mitt liv igår. Lite sent kanske, jo jag vet.

Men jag kan tala om att det var en jävligt billig fylla! Den var ännu mer billig när vi skulle hem från stan, då man var så mätt att man höll på svimma.

Turkarna som bor i rummet ovanför oss måste fan stampa med hälarna och hoppa fallskärm från våningsängarna.

Fan vad damp vi fick xD

Nä, nu ska vi borsta tänderna och dra ut igen!